En tid i Tyskland

Minns ni att jag nämnde action igår?
...
Tänkte att jag skulle ge henne en chans imorse. Jag sa till och med hej samt frågade hur semestern varit. Kort, svarade hon och hånlog mot mig. Det var allt. Det hade lätt kunnat bli en catfight redan då. Hade inte haft något problem alls med att hälla deco-sanden över henne som jag höll i. Frukosten var tyst, lunchen var ännu tystare. Sedan bad hon mig göra en massa saker och det var första och enda gången hon lät trevlig mot mig idag. När vi sedan skulle fixa en massa saker tillsammans och jag gjorde fel hela tiden så var jag nära att börja gråta. Hon bara klagar hela tiden, suckar högt och himlar med ögonen för att det tar lång tid. Bet mig i läppen och tänkte att vad fan är det här något att vara ledsen över. Hon har uppenbarligen problem med sig själv och kommer med all säkerhet leva ensam resten av sitt liv. Jag snäste tillbaka och gjorde som hon brukar göra- smällde med alla saker och visade att jag var allmänt otaggad till livet. Det hjälpte lite för sedan tassade hon lite på tå efter mig en stund. Något som också hjälpte var att jag träffade Anna när jag skulle kasta kartonger. Vi hade båda en hemsk dag idag så vi sa fula ord på svenska och det hjälpte. Ringde dessutom Emma när jag hade kafferast. Jätteskönt att prata med henne även om det bara var 5 min eller så.
Men allvarligt talat. Hur kan en människa vara en sådan glädjedödare? Kände att jag gick och såg jäkligt sur ut hela dagen och det fick jag vill och med höra av en kund.
-Nicht so traurig gucken! sa han och klappade till mig på axeln.
-Bitte was?
-Nicht so traurig gucken! Lange arbeitstag oder was?
-Noch eine Stunde
-YEAH!!
Hans tyska "yeah" fick mig att skratta till lite men mitt humör sjönk igen då nästa kund kom. Han ville veta om en bild kostade 5 eller 7,50 euro för det stod tydligen två olika. Jag gick och frågade bitchen och kom tillbaka och svarade att den kostar 7,50. Det tyckte han till en början var helt ok. Jag röck bort 5€-skylten och han sprang efter mig och slet den i händerna på mig. "Nej!!! Ta inte bort den. Den ska hänga kvar där, jag ska betala 5€ för bilden och du ska inte göra någonting åt det. Jag ska klaga på detta". Vissa kunder är riktiga stolpskott. Det slutade med att vi hade dragkamp om prisskylten. Jag talade om att det kan han glömma, jag gör som min kollega säger (hur bitchig hon än må vara). Efter mycket tjaffs förstod han vad jag ville att han skulle fatta och vi skiljdes åt som vänner. Det var rätt skoj att tjaffsa med en okänd tysk. Tur han inte var en okänd arg typisk tysk.

Nej men ursäkta för ännu ett långt ikea-inlägg. Det är för tusan enda gången jag skriver mycket.. Nu har jag precis ätit fisk och ris, druckit typ fem glas vatten för att inte storkna. Kvar som skall göras idag är att läsa ännu fler bloggar, duscha och titta på ett nytt avsnitt av gossip girl.