En tid i Tyskland

Dagen blev till en början ångestfylld. Inte för att det är måndag imorgon och det är dags att åka till ikea, utan för att jag inte vet vad som händer om två och en halv månad. Jag vill inte fastna i Flen. Det är min största mardröm. Samtidigt vill jag vara hemma ett tag innan jag ger mig iväg igen, för till Berlin ska jag faktiskt komma! Ibland känns det också som att jag vill vara kvar här. Düsseldorf är en fantastisk stad, jag trodde aldrig att jag skulle trivas så bra här som jag faktiskt gör. Man vet inte så mycket om Düsseldorf innan man åker hit. Eller jag kanske jag ska säga. Jag visste inte ett dugg om staden och skulle aldrig ha åkt hit om det inte vore så att jag kommit in på kursen. Det är synd att det är så, det är så fint här och det finns mycket att se. Det var ungefär det här jag funderade över när jag var ute och gick förut. Stannade vid bron och tittade ut över Rhein. Solen låg på och det var otroligt fint. Det är så mycket blandade känslor över precis allting så jag vet fan inte ett endaste dugg av vad jag vill längre. Tänkte sedan att allting ordnar sig. Det gör det alltid. Då kändes det lite bättre så jag vände och började gå hemåt igen. Mötte Polina på vägen, tog en extra promenad och sedan tog vi en kaffe på Starbucks. Nu kom Malin och vi ska göra pannkakor tillsammans med Polina, mmm!