En tid i Tyskland

Hej! Nu sitter jag i fönstret i mitt nya hem och tänkte att jag skulle skriva om dagen, lovade ju det! Att säga hejdå till mamma, pappa och Josse på Skavsta var så jobbigt så det gjorde ont i hela mig. Jag är inte van att vara borta från min kära familj så länge, det är något jag inte klarar av. Jag har försökt tänka att det inte kommer bli så jobbigt ändå, men nu håller det liksom inte längre. Jag har känt mig så tom hela dagen idag, och känt mig så instängd i det här lilla rummet att jag bara velat gråta och gråta, men nu känns allt lite bättre. Annars hade jag inte erkänt det där ju, ha ha.
Hur som helst så gick flygresan ovanligt fort-jag var vaken i typ 10 minuter. Även bussresan från flygplatsen in till Düsseldorf gick fort- där sov jag hela resan. Väl framme på hauptbahnhof haffade jag en taxi för jag tänkte att det är totalt jäkla omöjligt att försöka hitta hit själv med tanke på mitt lokalsinne. Det gick bra, jag lyckades få fram nyckeln de gömt undan utan att slå sönder hela boxen, och så när jag kliver in i mitt rum blir det bara för mycket. Det är litet och jag får panik helt enkelt. Det är rätt sunkigt och innan jag bäddade rent med mina lakan och spred ut mina grejer kändes det bara konstigt. Sen när det började kännas lite bättre gick jag till köket där jag lärde känna två personer som var urkassa på engelska. Vi förstod i alla fall varandra då vi blandade tyska, engelska och franska (que? kan inte ett ord på franska) hejvilt. Eller ja, så mycket hann jag förstå att varenda människa som bor på det här stället måste ha egen kyl/frys på rummet. Que nr2. Vi knåpade ihop en kylskåp-sökes-lapp och hängde upp på väggen och en timma senare knackade det på en tysk med ett kylskåp i händerna och frågar om jag vill hyra det i 5 månader för 5 euro. Vore det inte så att han var så djävla konstig hade jag kastat mig om halsen på han. Jag har utan tvekan aldrig blivit så glad för ett kylskåp förut.
En annan bra grej som hänt idag är att två svenska tjejer kom och knackade på. Helt sjukt skönt att prata svenska trots att jag bara varit här en dag.
Som sagt, nu känns det riktigt bra för första gången idag. Jag var inställd på att det här skulle bli jobbigt, jag visste bara inte att det skulle kännas så tungt. Ser fram emot att sova riktigt gott sen och vara redo för att utforska Düsseldorf imorgon. Nu ska jag ta en dusch och eventuellt hänga med svenskarna ett tag. Imorgon kommer bilder på mitt hood, förstår att ni kanske undrar hur fan det ser ut egentligen, haha. Tur man inte är kräsen och inte är rädd att få lite skit under naglarna. Hej då för idag, saknar er redan