En tid i Tyskland

Hej! Idag var skolan faktiskt riktigt seg till skillnad från alla andra dagar. Trots ett hejdundrans tempo så kändes det som vi satt där en halv dag. Jag och Emma var på sådana skratthumör att vi inte kunde koncentrera oss överhuvudtaget. Jag hade dessutom en sådan dag då man bara känner att man inte vill vistas bland människor. Precis alla går en på nerverna och jag kan inte riktigt kontrollera min ilska när: 1.jag blir avbruten. 2.folk lägger sig i mitt i ett samtal när de inte ens vet vad det handlar om. 3.när folk frågar hur det är med mig för att jag inte säger någonting. Nr.3 stör jag mig nog mest på när jag tänker efter. Hallå, kan inte folk fatta att vissa människor säger saker när de har något viktigt att säga istället för att ha en slags tävling om vem som pratar högst bara för att stå i centrum hela tiden. Alla människor lever inte efter "hörs jag så finns jag" helt enkelt. Så sa Rebecca en gång och det stämmer såå bra in på vissa människor.
Med detta menar jag inte att jag ska gå här ett halvår och vara irriterad. Vanligtvis struntar jag bara i sådana människor men idag funkade det inte lika bra.
Efter skolan gick vi några stycken till Bürgerbüro för att skriva in oss här i D-dorf. Det brukar vanligtvis vara en väldigt, väldigt lång process men vi blev klara på kanske en timma. Tog dock rätt mycket på krafterna ändå för vi gick liksom i cirklar under den en timme långa promenaden dit. Det är felet med den här staden. Den kan verka vara jättekrånglig men sen så upptäcker man att det hade gått lika bra att gå raka spåret (likaså gäller min väg till skolan).
Nu kan vi alltså vara i det här landet ett tag utan att vara oroliga för att bli utkastade med huvudet före. Efter detta gick vi och åt våran första Döner. Vi satte oss i en "park" och åt dessa grymt goda saker och kände oss sunkigare än aldrig förr. Man kan inte vara rädd för att slaffsa med maten om man käkar döner kan man väl säga. Mycket goda hur som helst.

Idag har jag också tagit ännu en timme lång promenad längs Rhein. Fasen vad skönt det var men jag var helt slut när jag kom hem. Vi får se hur länge det håller i sig med mina promenader. Nu ska jag göra min hemläxa och sedan försöka somna tidigare idag. För humöret jag hade idag tror jag beror på för lite sömn- där för jag för att jag igår skrev att det inte spelar någon roll hur få timmar man sover. Innan jag börjar plugga kom jag på en annan sak jag ska göra. Efter vissa önskemål ska jag visa vad en bretzel är för något. De ser inte mycket ut för världen men ååh så goda de är!