En tid i Tyskland

samma rubrik hade jag till mitt allra första blogginlägg i düsseldorf. minns den dagen som att det var igår. första gången jag öppnade dörren till mitt rum på bilker strasse 36 greps jag av panik. sista gången jag stängde dörren till mitt rum på bilker strasse 36 hade jag ungefär samma känsla. jag lämnade det precis lika tomt och hemskt som jag såg det första gången. hela det här halvåret spelades upp under några få sekunder i mitt huvud. det var tungt att lämna düsseldorf, det kan jag ärligt säga. det var tungt att åka in i flen också. MEN jag kom in i ett varmt (tvärtom, svinkallt) hem och fick äta ljuvlig mat som bara mamma kan laga och allt kändes bättre. det här blir en bra tid det med bara jag får sova nu :)

imorgon får ni se julklappen jag köpte till mig själv idag. den gjorde mig också glad