En tid i Tyskland

nu är det över och jag känner mig helt tom. igår hade vi avskedsmiddag med hela gänget och våra fina lärare. det var väldigt trevligt men jag kände mig samtidigt lite halvt nedstämt under hela kvällen. det kändes att det är slutet på denna tid och att det är dags att säga hejdå till alla härliga människor. har lärt känna så många grymma människor, alla speciella på sitt sätt. kommer sakna det här så himla, himla mycket. det känns som igår jag tillsammans med annica klev in sent på handelskammaren och alla ca 30 pers var där. ursäkta mig men vad jag tänkte var typ: vad fan är det här för människor? haha, vet att vissa tänkte precis som jag. ändrade mig dock väldigt fort, det tog inte många dagar innan jag kände att fan vad grymma de är. vi kom varandra så nära otroligt fort. det är ganska konstigt på något sätt. ingen är den andra lik. men det kanske är därför det funkat så bra. jag tror att ibland behöver man vara bland människor som inte alls är som en själv. egal om det man tänker om varandra att "fan vad han och hon är konstig" eller vad det nu kan vara. jag vet inte om ni förstår vad jag menar. när jag läser det jag precis skrivit förstår jag det inte själv ens. det lät så bra i mitt huvud men jag har som vanligt svårigheter med att få det skrivet i bloggen. det jag vill säga är nog att hur konstiga, knäppa, störda ni än är hela högen så är ni GRYMMA och det är tack vare er som det här halvåret har varit det bästa i mitt liv.

tillbaka till middagen. jag åt en blodig stek som fick mig att glömma att jag varit vegetarian under tre år av mitt liv. efter att ha ätit den behöver jag nog inte vara rädd för att äta något slags kött igen.
lärarna höll fina tal (inte bara lärarna, även christian gjorde det) som nästan fick mig att böla blödig som jag är. schade att stephan isselbächer inte läser min blogg och kan svenska för jag vill säga att han är en av de coolaste människor jag stött på. honom kommer jag sakna så himla mycket. skulle vilja ha honom som min livscoach, hur hjärntvättad det än skulle betyda att jag skulle bli. han är min idol!

efter middagen drog vi oss mot oskars wg för zwischenparty. därefter blev det pretty vacant för en del av oss och även där hade vi kul. de spelade bra musik (var så dags att jag sa det va?!) så det var kanon. jag och min kära anna avslutade kvällen med nattkäk och sedan en skruvad tur på cykeln genom düsseldorfs gator. jag blev skjutsad fram till dörren på en bra gata. sov två timmar innan det var dags för ännu ett farväl.

idag har jag sovit halva dagen. har tagit paus för att träffa malin och avanmäla oss eftersom vi snart lämnar landet, äta på donken och kolla lite i affärer. nu ikväll har jag varit på schlösser och druckit öl med anna och hennes pappa. annica och thorsten kom förbi de också sen. väldigt trevligt var det! sedan blev det hejdå till anna och annica för ett tag. vet inte när vi kommer ses igen, men någon gång ses vi auf jeden fall. (är tvungen att skriva på tyska ibland, passar så mycket bättre in i vissa meningar) trots att jag vet att vi ses igen är det jobbigt att säga hejdå. jag hatar det verkligen. det är självklart att det blir konstigt att inte se alla dessa människor varje dag i fortsättningen. nu ska jag sova innan jag blir alltför blödig