En tid i Tyskland

Nu är den första praktikveckan över. Den har varit tuff, tuffare än jag trodde att det skulle bli. Som sagt, man är inte riktigt van att trampa runt i 8 timmar varje dag efter att ha varit jordens slöaste i 7 veckor. Hur som helst så har den första veckan varit väldigt bra. Första dagen var sådär lagom bra men det har blivit bättre och bättre för varje dag- gott tecken. Min andra handledare eller plasthandledare eller vad jag ska kalla honom, Reine i alla fall, är så himla snäll. Dagen efter glasbitolyckan kom han och frågade om allt var ok. Han hade hört om min olycka med glasbiten och undrade om mitt finger var bättre. Jag svarade med att det inte var såå farligt men han lovade att fixa Handschuhe till mig och att vi såklart inte kan ha det på detta viset. Så ja, Reine tar väl hand om mig. Ser till att jag får alla mina raster och inte fler glasbitar i fingrarna.
I torsdags tänkte jag och Malin att vi skulle ha en lugn torsdagkväll med pizza och jordgubbar (fantastisk kombo hehe). Det började bra. Sedan kom några stolpskott till tyskar in i köket och härjade, och vad som härjade ännu mer var brandlarmet som gick igång. Vi var tvungna att lämna Kolpinghaus och Malin sprang för att rädda Christian och gänget som även de bor där. Trodde hon ja.. Klart att Christian hade orsakat detta tjutande! Alltså detta är så sjukt kul och det är svårt att berätta det för det låter inte lika kul som det faktiskt var, men kort och gott: Christian skulle laga manlig mat. Han ställer ugnsformen med pommes på ett underlägg på bordet. Ställer sedan in formen i ugnen igen. Problem nr.1: Han glömde stänga av ugnen igen. Problem nr.2: Underlägget av kork har fastnat under formen så det ligger i 250-gradersugnen i ca 15 minuter. Det börjar ryka ordentligt, brandlarmet går igång, fönstrena öppnas och Christian står och slår med en soppkvast för att försöka få stopp på tjutandet. Till slut blir det tyst och han tänker att det här var ju inga problem. Knack, knack och utanför dörren står hela Kolpinghaus och snart även två brandbilar och två ambulanser. In kliver världens största brandman för att kolla läget och där står vi och har jämt göra att hålla oss för skratt, och Malin, hon filmar, ha ha. (Varsågoda att titta, den ligger på facebook) Slutet gott allting gott, och som der Opfer des Tages sa: Maten blev jävligt god.
Värt att tillägas är också att alla strassenbahns som går utanför var tvungna att stängas av pga allas vår mr.C.

Som att detta inte vore nog denna lugna torsdagskväll. Efter många rökmoln och skratt senare när jag skulle gå hemåt så hamnade jag i värsta inlines-racet. Hur rädd tror ni inte jag blev när jag gick på en lugn, mörk gata och helt plötsligt kommer flera hundratals människor åkandes på inlines och dessutom bärandes på pannlampor. Jag överdriver inte när jag säger att jag var den enda som gick i ett par skor. Jag hittade en grusväg att gå säkert på och under tiden jag gick och kolla in alla människor som susa förbi så tänkte jag: vi bara måste skaffa inlines.

Igår hade vi lektion med Stephan och ungefär två tredjedelar av tiden gick ut på att göra narr av en viss person som orsakat mycket problem under de senaste dagarna, ha ha. På kvällen var jag, Malin, Jonas och Jan iväg på den årliga Schützenfesten i Neuss för att se paraden samt äta crepes och dricka öl. Det visade sig att paraden inte är förrän idag, men också att de har grymt goda crepes men tyvärr inte så god weizen i jämförelse med vissa andra. Nu ska ni få se gårdagens köp: